ettugandisktaventyr.blogg.se

Hallå!

Har ni saknat oss? Det var ju ett par dagar sedan sist. Under veckan har vi been around så att säga. Tisdag eftermiddag hälsade vi på vår goda vän Tamale där han jobbar med sitt projekt Peer MUST Project, vilket kort skulle kunna beskrivas som ett projekt som undervisar studenter i sexuell hälsa i Mbarara. Det finns väldigt många annorlunda uppfattningar och idéer kring sexuella beteenden och vad dessa kan leda till, till exempel finns det många som inte vet att man kan bli gravid vid samlag och på vissa ställen finns det fortfarande människor som tror att HIV/AIDS kan botas genom samlag med en person som är oskuld eller albino. Peer MUST Projects undervisning behövs därför för att öka kunskapen inom detta område. Många studenter kommer också dit och samtalar och umgås, vilket kan liknas vid en fritidsgård och ungdomsmottagning i Sverige.

Efter vår första vecka på akuten har vi fått se mycket trafikolyckor, vilket vi har fått veta är den vanligaste orsaken till en inläggning på akuten här i Mbarara. Vi har lätt att förstå detta då vi flertalet gånger sett fyra personer på en och samma motorcykel utan hjälmar och på vägar med hål och gropar. Därav finns det mycket sårvård på akutvårdsavdelningen, vilket resulterade i att Simons byxor kontaminerades med blod. Lyckligtvis hade vår kära Anneli tagit med sig extrabyxor så att Simon kunde få ett par nya och blodbyxorna kunde slängas. Därefter inhandlades snabbt platsförkläden. Vi har även fått möta en del studenter som läser till sjuksköterska här och vi har också besökt deras skill center. Ett skill center kan liknas vid ett praktiskt träningscenter där de tränar olika praktiska moment så som blodtryckskontroller och provtagningar. En stor skillnad gentemot Sverige är att sjuksköterskor här utbildas i att förlösa havande kvinnor redan i grundutbildningen, vilket är en specialistutbildning i Sverige.

Nu är den allvarliga biten avklarad så nu kan vi berätta mer om Emils språkäventyr. Då implementeringen av Swahili misslyckades fatalt efter flera försök har han nu anammat det lokala språket Luyankole. Vi andra stöttar förstås Emil i detta och försöker lära oss vissa fraser för att kunna konversera med lokalbefolkningen. Vi återkommer om det skulle ske några drastiska förändringar.

Under fredagskvällen introducerades vi för några andra medarbetare inom Peer MUST Project, och några intressanta diskussioner vidtog om allt från deras döpningssystem till hur länge det är ljust respektive mörkt i Sverige. De hade till exempel mycket svårt att förstå hur vi visste när vi skulle gå och lägga oss eller hur vi visste vad klockan var. Även att vi fick gifta oss med vem vi ville utan att behöva betala brudens far var för dem obegripligt.

Under helgen då vi varit lediga har vi ägnat oss åt Big Fun, vilket kanske inte var så roligt som det låter men det var i alla fall ett poolområde där vi kunde leka av oss och utföra lite synkroniserad simning med väldigt blandade resultat. Vägen till Big Fun var dock Big Boring då vi gick vilse i den stekande solen. Utan mat och vatten innebar de fasansfulla 20 extraminuterna att livet hängde på en skör tråd. I sista sekund fick vi tack och lov tag på en kvinna som kunde peka oss i rätt riktning. Vi återvände även till marknaden, men denna gång hade vi oturen att gå in i köttavdelningen… Med getsvansar, kackerlackor, flugor och en stank som heter duga köpte vi lite kött till Francis. Simon hade turen att missa denna upplevelse, men vi andra har en plan…

Annars har vi hunnit med att dekorera vår lägenhet ytterligare, bland annat har vi fått ett tillskott i familjen som vi döpt till Gladys. Hennes ljuva ansikte förgyller verkligen vår tillvaro och hon vakar snällt över oss när vi sover. Vi har dessutom hunnit med ett svettigt träningspass under de tidiga morgontimmarna då vi krigade oss igenom tre idioter och tre tjugoettor.

Osibegye (ha en bra kväll)