Demonfria och glada! :D
Kategori: Allmänt
Hej alla bloggläsare! Nu har vi tappat stinget och varit ifrån er i en hel vecka.
Sedan förra gången har vi kommit till en ny vårdavdelning nämligen obstetric ward eller på svenska obstetrik, där även förlossningar tar plats. Vi är alla överens om att det här är vår bästa placering hittills och det har verkligen varit lärorikt och spännande. För att få genomföra en förlossning så krävs det i Sverige att man genomgår en barnmorskeutbildning, vilket är en stor skillnad mot här i Uganda då det ingår i grundutbildningen. Vi tycker att förlossningar är något extra spännande då det inte ingår i vår grundutbildning. Andra skillnader som vi fått bevittna är att mödrarna inte skriker under förlossningen trots utan tillgång till smärtlindring. Dessutom kan det vara så mycket som tre mödrar i förlossningsrummet med endast ett skynke som skiljer dem åt, de får själva ta sig in hit och förbereda sig inför förlossningen. När förlossningen är avklarad får de själva samla ihop sina saker och bege sig till den postnatala delen av avdelningen. När förlossningen går som planerat utan större komplikationer för de ta plats på en madrass på golvet.
Vi har även valt att tillbringa en del tid på operation under den senaste veckan och fått se tre kejsarsnitt samt en hjärnblödning. Så mycket som 30 % av alla förlossningar här genomförs med kejsarsnitt, där flertalet är akuta. Tyvärr var en av dessa kejsarsnitt ett missfall men på det stora hela har det varit fint att få se ett nytt liv komma till världen.
I helgen återvände vi till vårt favoritställe Big Fun, denna gången utan större missöden förutom att vi inte kunde bada i poolen. Väl där mötte vi upp kanadensarna som genast puttade ner Simon i den misstänkt grönblå bassängen. Vi väntar på vedergällning… I söndags begav vi oss till kyrkan för gudstjänst med Alex. Alex tog oss till sin kyrka (Born Again Christians) som skulle visa sig vara väldigt olik de gudstjänster vi är vana vid i Sverige. Gudstjänsten bjöd på sång, dans och utdrivning av demoner. Det var en väldigt annorlunda upplevelse med inslag av skräckblandad förtjusning, speciellt under demonutdrivningen då folk började skaka och tala i tungor. När prästen väl skulle lägga handen på våra hjässor lyckades Emil på något konstigt sätt lindrigast undan. Det är väldigt oklart om han saknade demoner eller var ett hopplöst fall. Prästerna predikade om att sjukdomar såsom HIV/AIDS och cancer berodde på häxkrafter och att man kunde botas genom att gå i kyrkan.
