Men det här var ju inte så jobbigt!
Kategori: Allmänt
Hej, nu var det ju ett tag sen sist så vi tänkte att det var dags för en uppdatering!
I fredags på morgonen så var det äntligen dags för det vi alla hade hunnit längta efter ganska länge, nämligen gorillatrekkingen! Avfärden från Mbarara gick 9 på morgonen och sen väntade 3,5 timmar i bil med väldigt varierande vägkvalité med en del ganska läskiga stup längs vägkanten, det var mer än en gång som vi höll andan av nervositet… Men vår researrangör/chaufför Alex klarade denna utmaning galant! Väl framme vid lake bunyonyi där vi skulle bo under helgen fick vi ett väldigt vänligt mottagande och det fanns redan vid ankomsten flera aktiviteter planerade för oss. Vi började med en village walk där vi först vandrade upp för en väldigt brant sluttning till en fin utsiktsplats. Efter detta väntade nog fredagens höjdpunkt då vi besökte en grundskola som låg på toppen av denna sluttning. Skolan var en del av ett projekt vid namn Loving Hearts, Helping Hands som främst riktar sig till barn med fattiga föräldrar eller föräldralösa barn. Skolan samarbetade också med hotellet som vi bodde på och en del av kostnaderna för boendet gick till skolan. Mottagandet vi fick på skolan var helt fantastiskt och vi fick bland annat se ett väldigt trevligt uppträdande från alla eleverna som var väldigt duktiga, framför allt när det kom till dansande. Det kan man däremot inte säga om oss när det väl kom till punkten när vi också skulle vara med och dansa…
Morgonen efter var det tidig uppstigning, eller morgon och morgon, klockan var 04.30… Efter en snabb frukost var det bara att hoppa in i bilen igen för att ta oss till platsen där gorillatrekkingen utgick ifrån. Vägen dit hade på nytt väldigt branta stup på sidorna om sig, och denna gången var det även både mörkt och dimma vilket inte gjorde saken bättre… Väl på plats fick vi en snabb briefing av våran guide för att sedan ge oss iväg med våra vandringspinnar i högsta hugg och strumporna ohälsosamt långt uppdragna över byxorna. Efter ca 2 meters vandring så yttrade vår kära jinxare Johanna frasen”men det här var ju inte så jobbigt jämfört med igår”. Det kan tilläggas att vi just då gick i en brant nerförsbacke, det Johanna inte tänkte på var ju att denna backe skulle gås uppför på vägen tillbaka… När vi väl hade gått i denna nerförsbacke i cirka 1,5 timma så var vi så äntligen framme vid gorillorna. Vi tror inte att vi riktigt med ord kan beskriva hur otroligt det var att vandra runt med dessa djur runt omkring sig, så vi väljer att egentligen inte säga mer än att det var helt fantastiskt och vi är väldigt överens om att detta är en av höjdpunkterna i allas våra liv. Vi försöker illustrera lite med bilder som följer i slutet av detta inlägg. Vi kan dock tillägga att Johanna fick äta upp orden hon yttrade i början då vägen tillbaka bestod av 2 timmars vandring i brant uppförsbacke…
Väl tillbaka på hotellet så vilade vi en liten stund och passade också på att ta en dusch då allt vandrande gjort oss både svettiga och smutsiga. Kvällen avslutades sedan med en trevlig båttur i solnedgången. Vi passade även på att stanna till på en ö där det fanns både zebror och antiloper. På detta följde en tidig kväll för att ladda upp för den kommande kanotpaddlingen som skulle äga rum morgonen efter i Lake Bunyonyi som är Afrikas djupaste sjö, så djup att de inte ens lyckats mäta hur djup den är... Efter en hel del vinglande till en början så påbörjades en tävling, segrande ur denna kamp i stor stil kom Johanna och Denise, stort grattis!
Detta var allt för denna gång, hoppas ni har en trevlig vecka hemma i Sverige!
Lena Stengren säger:
Vilken helg! Minne för livet!
Liz säger:
Helt underbart att ni får vara med om allt detta! Tänk att få uppleva all denna natur och få "mingla" med bergsgorillorna som finns på mycket få platser på jorden! Otroligt, unikt och fantastiskt!!! Underhållande läsning! Ni är duktiga på att berätta!
Lärde ni er fläta... :-)
Var rädda om er! Kram!! <3
Mormor (till Denise) säger:
En fantastisk resa ni varit med om morfar hälsar att ni ska akta er för gorillorna dom kan va farliga Puss och Kram till er från oss
Ann-Marie ( Emils mamma ) säger:
Helt fantastiska upplevelser , man läser det med skräckblandad förtjusning 😛och vilket minne för livet ! Var fortsatt rädda om er och njut av tiden i Uganda !